Personlig utveckling på djupet

Personlig utveckling på djupet

Om Villa Sinnesros blogg om personlig utveckling

Bloggen handlar om personlig utveckling från olika perspektiv. Det kan handla om konkreta tips för att utvecklas mer som person och finna mer lycka i vardagen. Men det kan också handla om mer filosofiska resonemang för dig som läsare att fundera vidare på. Allt handlar dock om personlig utveckling, på djupet, dvs att lära känna och älska dig själv och finna lycka och glädje i livet. Bloggen är en del av Villa Sinnesro, vars syfte är att uppmuntra till personlig utveckling.

Egot - liten tuva som kan stjälpa stort lass

Personlig utvecklingPosted by Jenny Blom, Villa Sinnesro Sep 23, 2013 18:57

I detta inlägg tänkte jag prata lite om egot, för även om det finns många saker att snubbla på i sin personliga utveckling så är egot något som kan sätta riktiga käppar i hjulet, kanske framförallt i dagens samhälle.

Innan jag går in närmare på detta vet jag att det är på sin plats att definiera vad jag menar med egot, för detta är annars en stor källa till missförstånd i resonemanget. Jag skiljer på egot och mitt sanna jag. För mig är egot det som lever i det externa, det som vill ha en image, en identitet gentemot andra. Egot är det som tänker och resonerar med "logik". Egot lever ofta i dåtid eller i framtid, sällan eller aldrig i nutid. Egot är det som vill vinna och som villa ha mer. Egot är det som hittar ord för att beskriva vem du är och som väljer att kategoriserar (tyvärr även dömmer) andra. Egot är det som ofta hittar anledningar till att inte vilja förändras och som ofta slänger sig med uttrycket ”jag är sån”. Egot gillar att äga, att synas och att anses som framgångsrik, men gillar också att klaga och gör sig gärna till ett offer för att på så sett skapa sig en identitet. Egot skyller gärna på andra (medmänniskor, samhället, situationen mm) för negativa saker som inträffat en själv, för egot vill inte vara inblandat i dessa händelse. Egot lever i alla samhällsklasser, i alla trossystem och i alla politiska inriktningar, men yttrar sig där på olika sätt.

Mitt sanna jag däremot, lever i ditt inre och bryr sig inte om vad andra tycker och tänker. Det sanna jaget ÄR bara och har inget behov av att förklara vem den är eller hävda sig gentemot andra. Det sanna jaget följer med i samhället men dömmer och kategorierar inte. Det sanna jaget lever i nuet och tar allt för vad det är, den accepterar och går vidare. Och det är i det sanna jaget vi finner den gränslösa kärleken.

Två delar av oss själva som fyller olika funktioner och som vi självklart behöver. Problemet är att vi krånglar till det genom att inte skilja på dessa olika delar och därmed förväxlar vi ofta egot med vår inre kärna. Kanske pga att egot har vuxit sig väldigt starkt i dagens induvidualistiksa samhälle. Idag identifierar vi oss mer eller mindre med egot och nästintill idoliserar det. Det råder inte balans.

Denna obalans har gjort att när vi söker våra väger i livet så lyssnar vi till egot och tror att egots mål och drivkarfter kommer föra oss till lycka. Egot kan absolut ge oss tillfälliga rus och korta lyckostunder, men egot kommer aldrig föra oss till sinnesro och ett lyckligt fundament i tillvaron. Om man vill uppnå detta (vilket dagens samhälle dessutom fått oss att tro inte går) måste vi lyssna till vår inre kärna, vårt sanna jag, vår intuition, vår magkänsla och följa det vart det än leder. Och det är mycket möjligt att det krockar helt med vad egot har för planer.

Om man nu vill uppnå ett lyckligt fundament i livet så är det, som jag tidigare sagt, viktigt att lyssna inåt. Men för att göra detta kan ett första steg vara att försöka tona ner egot för att öppna upp för vårt sanna jag. Nu kan man inte besegra egot, egot kommer alltid vara där, och vi ska inte ens försöka besegra det för då blir det bara än starkare. Vi ska bara tona ner det en aning. Och det gör man bäst genom att bara blir medveten om att det existerar. Egot är som starkast när vi inte är medveten om det. Så nästa gång vi tex argumenterar med någon kan vi bara medvetet reflektera över att detta är mitt ego som argumenterar, eller nästa gång vi snackar skit om någon eller nästa gång vi bara känner att vi måste ha någonting, någon pryl etc. Genom att bara göra oss medvetna om egot i dessa situationer så förminskas det. Det är ett stort och fullt tillräckligt steg för att gå vidare till det mer roliga.

Det roliga i att börja lyssna till sitt inre, sitt sanna jag, sin kärna, sin intuition (ärt barn har många namn). Det som bankar, slår och skriker i hopp om att vi någon gång ska lyssna, men som vi allt för ofta trycker bort och tänker att det där tar vi en annan dag, ett annat år eller i ett annat liv. För att lyckas med detta, har stillheten, tystnade, ensamheten STOR betydelse. Men det tänkte jag att jag skulle prata mer om vid nästa tillfälle.

Fram till dess lyssna gärna mer på vad Eckhart Tolle har att säga om egot.
http://www.youtube.com/watch?v=Xmr_tGIReL8



Du har vad som krävs

Personlig utvecklingPosted by Jenny Blom, Villa Sinnesro Jan 13, 2013 21:04

Varför tenderar vi att söka svaren på våra frågor, hjälpen till våra problem och energin till våra lösningar externt? Varför litar vi inte på oss själva? Vi verkar förlita oss mer på olika "metoder", vare sig de är beprövade eller ej. Eller varför inte experter och teorier av varierande kvalitet. Ibland kan vi till och med hävda att andra behöver göra saker eller att yttre faktorer måste förändras, för att vi ska kunna utvecklas, bli hjälpta eller gå vidare. Ibland påstår en del att de är svaga som personer, att de inte har kraften och orken. Det verkar som vi vill tro att svaren, lösningarna och styrkan finns någon annanstans än hos oss själva. Och kanske är det lättare så. Ansvaret förskjuts och vi har alltid någonting att skylla på om vi skulle "misslyckas". Eller så kan det vara ett sätt att undvika att ta tag i någonting vi egentligen är rädda för, att förändras. Kortsiktigt skönt och bekvämt, men långsiktigt ett fallgrop för vår egen personliga utveckling och välmående.

Jag är övertygad om att vi har allt det vi behöver inom oss, svaren på våra frågor finns där, lösningarna till våra problem och styrkan till den förändring som krävs. Allt finns! Om vi vågar tro och lyssna. Jag är övertygad om att vi vet mycket mer än vi tror oss vet och att vi klarar av mycket mer än vi tror oss klara av. Men vi har många gånger präglats till att tro någonting helt annat. Jag säger det därför en gång till - du har kunskapen inom dig och du klarar av allt du vill klara av. För endast Du vet vad du behöver för att utvecklas och må bra. Men det är också endast Du som kan göra jobbet. Det är dock viktigt att i detta sammanhang påtala att om Du valt att följa någonting som vi har resonerat oss till, genom logik och fakta, men som i magen kännts fel, så kommer det bli trögt och tugnt och det kommer kännas som Du saknar kunskap, styrka, svar etc. Detta för att du går i "fel" riktning. Du har inte lyssnat på dig själv.

För att hitta vår inre kunskap/styrka gäller det att lyssna och ha tillit. Den talar till oss på många sätt men ofta genom det vi kallar intuition/magkänsla/inre röst, men ibland också genom kroppen. Tyvärr har vi ett samhälle och många gånger en uppfostran som förordar logik, fakta och auktoriteter, varför vi hellre skjuter de inre budskapen åt sidan till fördel för förnuft, logik och yttre påverkan. Detta gäller tyvärr oavsett vad vi söker. Detta har också gjort att vi har svårt att skilja mellan vår intuition och andra känslor. Men vår intuition är aldrig auktoritär, skuldbeläggande eller självkritiskt. Vår intuition sätter inte upp regler, driver oss aldrig till saker vi inte är redo för eller som känns som en börda. Vår intuition är inte upprorisk och självisk. Känner du något av detta är det andra delar av dig som pratar och troligtvis kommer det kännas tugnt och vara svårt att finna styrkan till förändringen. Vår intuition får oss att känna oss öppna och uppiggande, vi känner oss ibland lättade och befriade. Men framför allt känns det bra i hjärta och själ och som det självklara steget att ta.

Då vi har trasslat till någonting som egentligen är så enkelt, kan vi självklart behöva lite hjälp och stöd i denna process. Någon som kan få dig att känna tillit till dig själv, vad du kan och vad du klarar av. Men framföra allt någon som kan hjälpa dig att återigen hitta vägen till och tilliten för din intuition. Det finns självklart metoder, experter och teorier som kan hjälpa dig med detta. Men det är viktigt att komma ihåg att det är du som har kunskapen, styrkan och förmågan. Det är endast du som kan komma åt den. Det är endast du som kan göra jobbet. Och det allra första steget är börja lyssna.

Lycka till!

Rädsla - det största hindret för personlig utveckling...

Personlig utvecklingPosted by Jenny Blom, Villa Sinnesro Sep 02, 2012 20:58

Rädsla är det absolut största hindret för att lyckas i din personliga utveckling. En del kanske inte håller med mig. Och pratar vi om en ytligare utveckling, att gå en utbildning eller kurs i något, att prova på något spännande som prövar ens gränser etc så är inte rädslan det största problemet. Men pratar vi om en djupare personlig utveckling är det många som blir rädda. De själva skulle kanske inte kalla det rädsla själva, men rädsla är det.

Utveckling handlar nästan alltid om förändring. Och att förändra sig själv har visat sig vara lite läskigt. De allra flesta "spelar" en roll i samhället. Många beskriver denna roll när de ska förklara vem de är. Jag är läkare, lärare, ekonom, förälder, journalist, säljare eller annan valfri yrkeskategori. Eller jag är sportfåne, datanörd, musiker, globetrotter eller annat valfritt intresse. Andra roller är inte lika uttalade men likväl etablerade hos individen. Jag är fröken duktig, den omtyckta, den smarta, den framgångsrike, den hjälpsamma eller varför inte den utstötta, den utsatta eller rebellen. Vad det än må vara för roll som varje person identifierar sig med så skapar detta en form av trygghet. Detta oavsett hur negativ än rollen må vara. Det kan nämligen förklara vem jag är och gör att jag vet min roll i samhället.

Det samma gäller olika invanda beteenden, rutiner, tankemönster och egenskaper. Oavsett hur osmickrande eller destruktiva dessa egenskaper och mönster än må vara så anser vi att detta är jag, det är sådan jag är. Och att förändra dessa ting, att förändra sig själv, att utmana vem jag är och för en stund släppa taget om denna "trygghet", är läskigt och många blir mer rädda än vad man hade kunnat vänta sig.

När man börjar jobba med sig själv så måste man först och främst identifiera vad man behöver jobba med, vad som behöver utvecklas. Man börjar då ofta starkt ifrågasätta dessa roller, beteenden, mönster och egenskaper. Rädslan börjar sakta smyga sig på.

Ifrågasättande brukar dock gå ganska bra i jämförelse med själva förändringen. Utveckling kräver förändring och vi vet ju alla hur förändring brukar mottas. Hur reagerar vi när det föreslås förändring på jobbet eller i samhället? Bromsklossarna på. Ett extremt vanligt beteende, som kan tyckas lite konstigt, för förändring är en av det få saker vi kan vara säkra på här i livet. Saker och ting förändras. Men vi vet vad vi har och det känns tryggt. Så på med bromsklossarna även när vi själva ska utvecklas, om än lite i smyg, för utåt sett vill ju de allra flesta utvecklas och förändras.

Men rädslan har satt fart på tankarna. Vem är jag om jag inte är den där idrottande nörden längre? Vem är jag om jag slutar vara den otursdrabbade, utstötta problem-ungen? Tänk om ett ändrat förhållningssätt resulterar i att omgivningen inte anser att jag är framgångsrik och smart längre? Det vill jag ju vara. Tänk om mina förändringar resulterar i att jag inte är lika omtyckt längre. Jag vill vara omtyckt. Vad ska andra tycka? Etc. Tankar som sätter käppar i hjulet, till den grad att många faktiskt väljer bort förändringen och fortsätter i samma spår. Man blir rädd för förändringen och fortsätter därför med sitt bekväma och "trygga" jag. Även om en förändring skulle resultera i att jag mår bättre och blir mer balanserad och harmonisk. Men kanske framförallt lyckligare. Rädslan är tyvärr starkare.

För personlig utveckling handlar om att förändra beteenden- och tankemönster i syfte att må bättre. Man kan utan problem fortsätta vara framgångsrik, tjäna pengar, vara omtyckt, träna som en dåre etc. Men man gör det ofta av en helt annan anledning än tidigare och kanske framför allt, man identifierar sig inte med det. Man låter heller inte sin roll i samhället stå över sin egen hälsa och sitt välmående. Men rädslan får oss ofta att tro att ändrar vi oss kommer vi förlora allt vi hade tidigare.

Nu hör till saken att denna rädsla är ganska sofistikerad och manipulativ, så det är långt i från lätt att upptäcka. Den smyger sig på. Och vi alla har den. Så en av de viktigaste frågorna för din personliga utveckling är - Vad är du rädd för?

Det blir vad du gör det till - Livet alltså.

Personlig utvecklingPosted by Jenny Blom, Villa Sinnesro Jul 02, 2012 21:23

Oavsett vad som än händer i Ditt liv har Du alltid ett val. Oavsett situation eller relation. Du har alltid ett val. Du kan nämligen alltid välja hur du ska förhålla Dig till det som har hänt. Du kan välja att se det negativa, att analysera, dramatisera, sörja eller älta. Du kan välja att beskylla Dig själv eller andra. Du kan välja att göra Dig själv till ett offer för yttre omständigheter. Du kan välja att tycka Ditt liv är jobbigt och att Du drabbats av otur. Eller så kan du välja att fokusera på det positiva. Du kan välja att acceptera det som inträffat, dra lärdomar av det och gå vidare i ditt liv. Och ditt val kommer få stor påverkan på hur Du ser på Ditt liv i stort och hur Du mår.

För hur Du än lever Ditt liv kommer det alltid bestå av upp- och nedgångar. Och dessa berg och dalar drabbar alla. ALLA har upp- och nedgångar i livet, till och med de som bara verkar glida igenom livet på en räkmacka. Den stora skillnaden ligger dock i om vi väljer att fokusera på topparna eller dalarna och hur vi väljer att hantera och se på det som har inträffat i livet. Hur mycket plats och påverkan ska en nedgång i mitt liv få? För som sagt, det är ett val Du kan göra.

Mitt uppvaknande kom när jag 2001 befann mig i Vietnam. Under min vistelse så kom jag i kontakt med många människor som hade minimala förutsättningar för ett lyckligt liv. De levde väldigt fattigt, utan socialt skyddsnät, i sjukdomar, med fysiskt våld och i områden som krävde mycket fysiskt arbete för att överhuvudtaget få mat för dagen. Trots detta (eller kanske tack vare, vad vet jag) så var det ett av de mest livsglada folk jag någonsin träffat. De fick mig att tänka till...vi måste göra någonting drastiskt fel som har alla förutsättningar för välfärd och välmående men istället är vi ett av de länder som knaprar mest anti depressiva medel i hela världen. Vi måste tänka helt fel. Vår inställning till livet måste vara helt fel. Vi måste vara oförmögna att se det positiva. Tankarna var många och ett frö såddes...

Senare har jag kommit att få det lilla frö jag sådde i Vietnam bevattnat och bekräftat. Forskningen har gång på gång bekräftat vad jag bevittnade. Hur vi förhåller oss till livet, hur vi ser på livets ups and downs har avgörande betydelse på vårt välmåenden. Bland annat har lyckoforskning visat att två personer kan ha fundamentalt olika uppfattningar om en och samma inträffade situation, vilket påverkar deras agerande och framför allt deras nivå av lycka. Det verkar med andra ord vara viktigt att förhålla sig till livet på "rätt" sätt.

Men varför förhåller vi oss så olika till livets berg-och-dalbana. Exakt varför kan enbart varje enskild person svara på, men jag är ganska säker på att man kommer fram till att det handlar om hur man har blivit präglad i livet, hur ens föräldrar har förhållit sig till omvärlden, hur andra personer i ens närhet sett på saker och ting. Det positiva i detta är att det då är lätt att ändra på, för det är ju inte Du, du har bara blivit lärd att tänka så. Men visst du kan behöva tvinga hjärnan i början för hjärnan är lat och kör gärna samma väg som tidigare, framför allt om det blivit en motorväg. Och då kan hjälpa att skriva ner och/eller prata högt. Men det är mycket lättare än de flesta tror att ändra sina tankebanor.

Du kan faktiskt lätt börja välja att fokusera på det positiva, att se på saker och ting som de faktiskt är, att inte älta eller dramatisera, utan acceptera och gå vidare. Du kan välja lyckan. Det blir vad du gör det till - Livet alltså!

Och sist men inte minst ta livet med en nypa salt.

Personlig utveckling i all ära - men vad är det?

Personlig utvecklingPosted by Jenny Blom, Villa Sinnesro Jun 17, 2012 18:20

När gemene man pratar om personlig utveckling handlar det som oftast om kurser i ditten och datten. Man ska lära sig ett nytt språk, en ny sport eller skriva en bok. Man ska lära sig sjunga, måla en tavla, dreja en kruka eller laga mat. Man ska utveckla sitt kommunikation, sina ledarskapstalanger eller sitt mentala tänkande. Listan kan göras hur lång som helst på kurser som ska resulterar i nya färdigheter eller kompetenser.

Detta är inte vad jag menar med personlig utveckling. Jag kan till och med sträcka mig så långt och säga att, enligt min definition, så motverkar detta din personliga utveckling (lite beroende på kursledaren). Det förstärker bara din roll i samhället och din prägling blir än mer uppenbar och sticker sina vassa klor längre in i din hud.

Personlig utveckling är för mig att lära känna sig själv, sitt verkliga jag, den där kärnan som finns där långt inom oss, bortom föräldrars och samhällets prägling. Personlig utveckling är att identifiera, förstå och förändra sina inlärda beteenden, sina förhållningssätt och perspektiv. Personlig utveckling är för mig att verkligen höra och lyssna till sitt hjärta och våga följa det. För är det inte det livet går ut på... I alla fall är det, enligt artikeln nedan, en av de vanligaste sakerna personer ångrade vid sin dödsbädd, att de inte var sanna mot oss sig själva.

http://www.guardian.co.uk/lifeandstyle/2012/feb/01/top-five-regrets-of-the-dying

Många tror nog att de lyssnar på sig själva och faktiskt gör som de vill. Men gör de verkligen det? Jag trodde jag gjorde det. Jag var en ambitiös och duktig student i genom alla mina studieår. Jag visste ju vad jag ville bli, jag hade ett mål. Jag skulle skaffa ett utvecklande välavlönat jobb inom ett bra område. Jag påbörjade min karriär på ett duktigt och ambitiös vis. Jag visste ju vad jag ville göra, så det är ju bara att köra. Eller visste jag det? Eller var det vad som förväntades av mig? Var det så att jag spelade min samhälleliga roll väldigt väl? Var det kanske så att mina föräldrar hade format mig till detta? Eller? Jag vet idag att det inte var mitt sanna jag i alla fall, för det bryr sig inte om pengar, karriär och status. Men det var ett mönster, ett inlärt beteende och ett ego som inte ville förlora. Så gör du verkligen vad du vill? Strävar du åt rätt håll? Personlig utveckling för mig är att finna detta sanna jag och lyssna till det.

Att vara sann mot sig själv tycker jag även handlar om att verkligen vara den man är och att våga förändra sig själv, sina beteenden eller egenskaper till den man faktiskt är. Fast förändra kanske är fel ord. Skala bort sin prägling förklarar det bättre. För när du lär känna dig själv så inser du snabbt att väldigt många beteenden och egenskaper är inlärda, de har skapats. Tyvärr är det ganska vanligt att man hör personer säga ”Jag är sådan”. Är du eller har du blivit sådan? Brukar jag fråga tillbaka. Kan det varit så att du lärt dig att vara sådan? Jag var under en lång tid väldigt orolig av mig, onödigt orolig. Jag kunde vakna upp mitt i natten och oro mig för att saker skulle hända, saker som inte ens var i närheten av att hända. När jag var bortrest kunde jag få för mig att jag glömt att släcka ljusen och att huset var nerbrunnet, trots att jag visste att jag inte hade tänt några ljus. Men sådan var jag, ”jag var var bara sån”...enda tills den dagen jag berättade detta för min pappa och hans kommentar var ”Jag är precis likadan”. Är du? Kan det var så att jag övertagit hans oro? Hade jag lärt mig att bli orolig sedan barnsben? Och är det då jag som är orolig? Vem är jag? Att besvara den frågan, det är för mig personlig utveckling.

Och jag är övertygad om att om vi verkligen lärde känna och lyssnade på oss själva så skulle världen må bättre, vara gladare och leva lyckligare. Och för mig är det anledningen till att du ska jobba med dig själv och din personliga utveckling.